Ellinor Viktoria Hedling

Planen har ju hela tiden varit att hitta lägenhet och jobb Melbourne tillsammans med Sofie och Linn. Första svängen i Melbourne spenderade vi ganska mycket tid med att leta lägenhet, men jag kände egentligen inte alls att jag stanna och jobba i Melbourne. Det var för kallt för min smak och kändes inte rätt. Jag klickade inte med staden till 100 % helt enkelt. Plus att jag blivit så himlarns sugen på att komma hem och sätta igång med skolan igen. Så jag bestämde mig för att följa med Lina och hennes kompis Gabbie som kom och mötte oss i Melbourne, och resa längs östkusten.

Carro åkte hem till Sverige efter vindruvorna. Hennes visum gick ut och pengarna var slut. Ett sorgligt avsked, men vi ses snart hemma. :)

Så jag, Elli, Lina och Gabbie åkte den 1 mars till Tasmanien. Flyget gick vid halv 6 på morgonen (eftersom vi alltid tar det billigaste) så det var bara kliva upp vid två tiden på natten och dra till flygplatsen.

Vi var framme vid 7 på morgonen och vi gick ut på stan, frös som galningar (tempraturen var ca 10 grader under morgonen) och började planera våra närmst kommande dagar. Hobart är en underbart mysig liten hamnstad och jag hoppas verkligen att jag åker dit igen, när jag har mer tid och pengar för att kunna äta upp alla fina fiskar som dom fiskat upp. Mums!

Hobart är Tasmaniens största stad och ligger precis nedanför ett berg, Mt Wellington. Så vi tänkte att det kunde vara trevligt att ta oss upp dom 1271 metrarna till toppen och ta oss en titt. Man fick lite känsla av svensk skogspromenad när man gick där. Med några extra konstiga växter och djur då förstås.
Tasmanien är väldigt annorlunda från övriga Australien vad gäller natur. Den låga tempraturen gör att växtligheten är mycket grön och skog täcker det mesta av landet, istället för uttorkat gräs och några palmer här och var. Med oss på färden var två guider och ett astrevligt par från Kanada med en 7 månaders bebis.

Och så klättrade vi ut på en jättefarlig utkiksklippa och åt lunch.

Vääärsta utsikten! :)

Jag passade även på att locka till mig en liten blodigel som jag sedan i panik slet bort från mitt högra ben. En av guiderna berättade att den inte kunde döda mig och inte var smittbärande, så jag kunde börja andas normalt igen.

Hon sa också att just denna sort av blodiglar bara äter en gång vart annat år, så hon brukar låta dem sitta kvar och suga hennes blod tills de ätit klart när hon får en sådan på sig. Bättre det än att skada djuret sa hon… Jag vet inte det jag...

Träden längs berget var nakna i topparna. Det beror på en bushfire som härjade här 1967, känd som the Black Tuesday bushfires. Det är den största katastrofen i Tasmaniens historia och över 7000 personer blev hemlösa.

Hobart sett från Mt Wellington. Den stora bron till vänster rasade för några år sen, då en kapten av ett stort transportskepp styrde båten fel på fyllan och villan. Vattnet utanför Hobart brukade vara så fullt av valar förr att människorna som bodde i staden inte kunde sova om nätterna pga valarnas snick snack hela långa nätterna. Så är inte riktigt fallet längre. Pga fiske.

TASMAN ISLAND

Dag 3 gick vi upp i ottan och åkte buss aslänge, blev serverade scones och kom sen fram till Pirates Bay och en båt som skulle ta oss till Tasman halvön.

Elli, Gabbie, Lina och jag iklädda regnrocksklänningar för att överleva det oerhörda vågstänket.

Tasman Island ligger vid den sydöstra kusten och är en av många nationalparker på Tasmanien. Det är en 1.2 kvkm stor platå med sin högsta punkt 300 meter över havet. Här finns ingenting annat än en fyr och en väderstation. Fram till 1976 bodde en fyrvaktare här med sin familj. Fy! Stackarna! Då körde de ut en massa boskap som fick bo där ute på ön med familjen, så att dom kunde bli uppätna allt eftersom. För det var asjobbigt att ta sig till, och upp på ön så dom satt mest där och åt sina djur tills dom var slut. Hah. Hm.

Med på våran båt var en underbar guide som dels körde båten som en galning, men berättade också om de olika bergtyper, alger, fåglar och anda djur som vi passerade. Vi såg massor av Australian Fur Seals och även nakna sälar, definer, tonfiskar, albatross och pingviner.

Här ser vi en jeppe som kom på den fina iden att klättra upp för The Indian Pope. Han syns knappt.

Här är han inzoomad. Galning.

Håll i hatten!

Mitt på dagen så fick vi lite sol också. Mycket uppskattat!

Och så fick vi värsta lyxlunchen. Gratis.

Efter båtturen blev vi körda till en utkiksplats, Palmers lookout.

Elli och Lina :) "Går du ofta hit, eller brukar du ta lianen?"

Sen åkte vi till en chokladfabrik och provsmakade hundra tusen olika smaker. Den godaste var Äppelkrokant. Marabou får ta och styra upp en sån hemma i Sverige.