Melbourne!

När vi kom fram till Melbourne märkte vi dock att våra incheckade väskor inte hade hunnit med flyget. Vi stod och väntade vid bagagebandet tills det bara var ett blommigt paraply kvar som åkte runt, runt. Orka att vara bagagelös i främmande stad klockan elva på kvällen.
En flygplatstant ringde till Sydney och det var ingen som hade koll på var värrorna höll hus. Dom sa att de kanske hamnat på något annat flyg av misstag. Eller kanske låg kvar i Sydney någonstans. Vi fick skrutta iväg till vårt hostel och klara oss bäst vi kunde.
En morgon när vi vaknade hade väskorna i alla fall levererats till hostlet där vi bodde och allt var frid och fröjd.
Vi spenderade några dagar i Melbournes strandigaste stadsdel, St Kilda, det finns inte så många andra stränder här i city. Levde hostelliv i nästan en vecka och letade en massa lägenheter på internet och gick på visningar. Inget var dock riktigt bra. För stort eller för litet eller för illaluktande. Men det löser sig. Lätt som en plätt. Snart.

Blåsigt som tusan var det

..och australiensare har ju ett oerhört behov av att surfa,
om inte på stora vågor, så på vinden

Vår vän Fredrik från Sydney drog med oss ut och fiska.

Vi fick upp en tjusig "flathead".

Vi återupptackte sparkcyckeln som transportmedel.
Dom var överallt i den lilla förorten St Kilda.

Vi bodde några dagar i ett asgulligt litet strandhus ute i Dromana, två timmar från Melbourne. Huset tillhör en av Ellis gamla resekamrater från en resa för två är sen, namngiven Jason. Huset brukar hyras ut, men ingen använde det för tillfället så vi fick bo där gratis.

En morgon när vi vaknade hade hans vänner haft champagnefrukost på våran terass,
så vi fick kalasa på det som blivit över.

En annan dag lyckades vi låsa oss ute på bakgården.
Akrobat Elli fick klättra över staketet och lösa situationen.

Sen drog Jason med oss ut på sight seeing, och glodde på Australiens sydligaste spets.

Slutspörten i Sydney!

Våra sista dagar i Sydney klämde vi in lite turistaktiviteter som vi inte hunnit med. Det finns en vandringsled mellan Coogee beach och Bondi beach som är ganska känd som vi svepte. Ett par timmas promenad förbi olika mindre stränder och en massa klippväggar. Sen kunde vi helt enkelt inte motstå att klättra runt lite längs kanten i våra flip-flops. Fint. Härligt.

Coogee beach

Vi hittade några fina blommor som flickorna såklart var tvugna att posera med.

Hav är verkligen nice.

"Jump"?

Promenaden passerar en superstor kyrkogård
men stora vackra gravstenar och statyer.

Tisdagen den 12 var 38 grader varm och vi var på kinesiska Garden of Friendship som ligger i Darling Harbour. För att Kina och Australien tycker typ om varandra. Värsta gröna trädgården med vattenfall och små tempelaktiga byggnader. Och sånadära orangea fiskar i en bäck. Också fint och härligt. MITT i city.

Sen var det hemsprång och färdigpackning inför take of. Under våra tre månader i Sydney har jag och Ellinor samlat på oss sjukt mycket prylar och grejor och sånt, så att packa var verkligen en kamp. Övervikt vid bagageincheckning var definitivt att räkna med. Och man har ju hört om hur dyrt det är att ha med sig för mycket på flyget.

Carro och Lina följde oss till tunnelbanan som skulle ta oss till flygplatsen. Vi fick anvisningar av den erfarna tunnelbana-till-flygplatsen-åkaren Lina vilken perrong och vilket tåg vi skulle ta. Nervig som man är frågade vi även en tant som jobbade på stationen om mottagna information stämde, och hon konfirmerade detta.

MEN så klart är stan PROPPFULL av lögnare. Efter cirka sju stycken åkta stationer kände vi oss lite oroliga till mods då vi passerade en station som inte skulle finnas med på linjen enligt våra beräkningar och frågade en medpassagerare vad som försiggick. Det visade sig att vi hamnat på det enda tåget i hela världen som passerar alla stationer, men svänger i fjärran väg åt ett annat håll än flygplatsen. Plötsligt var hela tunnelbanevagnen involverad med olika förslag på hur vi snabbast skulle komma av på rätt station och ta oss till rätt tåg. Vem skulle vi tro mer på en någon annan? Hm. Aja. Vi hoppade av på nästa station med våra astunga väskor och krånglade oss till slut fram till flygplatsen. Tiden var nu oerhört knapp till take off och kön till incheckning och bagage avlämning oroväckande lång.

När jag slängde upp ryggsäcken på vågbandet visade displayen 19, 2 kg. JOHOW! Jag klarade vikten för incheckat bagage med 8 hektos marginal. Stenball! Sen fick flygplatstanten syn på mitt handbagage och bad mig att väga även det. Det var en ganska stor väska och en mindre. 13.6kg vägde de tillsammans. Det är 3.6kg övervikt, men hon sa att vi var tvungna att springa på en gång för att ha någon chans att hinna med planet så om jag gav den lilla väskan till Elli när vi klev på planet så struntade hon i att ta extra betalt.
Så vi sprang. Som FÄÄN. Folk borde lära sig man får lov att skingra sig när det kommer folk springandes mot en gate med 13 kilos väskor. Men vi hann. Fju…

Dubbla hattar och bubbla klockor fick det bli på flyget, för att få med sig allt.