Merbein! :)

Några av flickorna har i år och dagar tjatat om deras oerhörda begär att åka ut i outbacken och plocka frukt och grönsaker för att tjäna ihop lite monetas. Ty pluskorna började kännas lite glesa och det finns ganska mycket resa kvar att se fram emot.

Mina känslor kring detta har alltid varit relativt otaggade, då jag kan komma på alldelles för mycket roligare saker att hitta på under sin semester och min plan varit att skaffa mig ett riktigt jobb i Melbourne istället och stanna något år.

När det däremot kom upp en möjlighet att arbeta med blomplockning istället för att slita ut sig med någon äcklig och tung gammal rutten frukt, kändes det hela aningen mer överkomligt. Lite detox är ju aldrig fel heller. Är man ute i outbacken och jobbar har man ju tid till nyttig mat och träning. Perfekt!

Plötsligt satt vi där i bussen, alla utom Sofie och Linn, dem gick det inte att övertala. Efter nio timmar med buss och tåg i riktning mot ingenting, var vi i Mildura. Det visade sig nu att det där med blomplockning var någon typ av missförstånd. Det var fel säsong eller nåt. Här fanns nu bara vinodlingar, vinodlingar, vinodlingar och någon palmuppfödning.

Ett jättebilligt men ändå jättefint hostel var det iallafall och vi fick ett jättefint rum där det till och med fanns garderob och byrå att ha kläderna i! Jag och Elli som inte packat upp en endaste gång sen vi lämnade Sverige i oktobers början, var lyckliga som några gamla älgar på en äng! Scott och hans mamma Gail som ägde hostlet var verkligen hur gos som helst. Skjutsade in oss till "stan" Mildura när vi var lediga. Anordnade gratis BBQ för alla som bodde på hostlet en gång i veckan. Gratis frukost varje morgon. Topp notch!

Först var vi där i typ en vecka i väntan på jobb, vilket var typ det värsta jag varit med om. Vi som tyckte att Dromana var ett dött ställe! En dag åkte vi in till den närliggande staden Mildura för att köpa billiga kläder att arbeta i på second hand (jag hittade en underbar gul klänning och en handväska i svart skinn också) det var ju trevligt men den stan var gjord på en timme ungefär. Sen kollade vi på alla filmer som vi hade med oss i våra datorer och så vi spelade kort. Om och om igen.

Spenderade massor med tid vid internet, men vi hade bara två datorer så två av oss fick hitta på annat att sysselsätta sig med. Till exempel stela standpingis.. inne på rummet.. med sig själv..

Eller justera nagellacket... igen.

Men sen var det uppgång klockan 05.30 och jobbörjning 06.30. Hostelägarna skjutsade runt alla till sina jobb på morgonen i den pigga bussen nedan. Tjing tjong flaggstång.

(Herrn i blå skjorta och hatt till vänster i bild, och damen vid hans sida är våra tyska kompisar Marcus och Franzi, som kommer och hälsar på Sverige i sommar. Ska bli underbart att visa dom Stockholm.)

De tidiga morgnarna var riktigt härliga. När solen började gå upp och kom med värmande solstrålar. Innan den värst gassande hettan satte in. Vid tvåtiden var det ofta runt 38 grader varmt. Näst intill outhärdligt att arbeta i. Hemma gnäller man när det närmar sig 30 liksom.

Svarta hinkar låg utlagda mellan vinrankorna. Dessa skulle vi fylla med de små gröna druvorna. 74 cent/hink fick vi. Asdåligt, men vad gör man..

Jag och Elli kände att det inte var bökigt nog att ha samma namn, så vi slog på stort och svassade till jobbet i likadana arbetskläder också. Nej, det ar inte planerat.

På bilden från vänster: Ellinor Drevendal, Ellinor Hedling

Och ja, man fick oerhört ont i kroppen av dethär arbetet.
Jag var inte vän med varken min rygg eller mina knän efter ett par dagar.

Alla druvor måste med, även de som hänger under, inne i och bakom.

Och aldrig hade man en tråkig stund. Vår kära vän Svarta Änkan fanns alltid närvarande och blandade in lite spänning i arbetet. Iallafall fram tills att vi fick reda på att hennes bett inte alls är dödliga. Det är bara en myt. Ett bett gör att man får ont i kroppen i typ tre dagar, sen är det lugnt.

När vi plockat våra hinkar fulla så ställde vi upp dem längs vinrankorna och så kom det stora starka karlar och staplade upp hinkarna på ett traktorflak som sen körde iväg till "racksen".

Som till exempel vår biokemistkompis Krister från Lund.
Han är en sån där som valde att resa efter avklarade studier. Tänk att han ändå hamnade på en farm med fjärtlön. Aja. Han längtade inte tillbaka till Astrazeneka trots löneskillnaden sa han.

Den enda svensken utöver oss på hela farmen.

De druvor som vi plockade torkas och blir till sultanas. Sultanas är det som i Sverige heter russin. Typen som i Australien kallas raisins är större torkade blå druvor. Våra druvor lades iallafall upp på såna här ståltrådshyllor "racks" för att torka i solen, därefter behandlas som med en oljeblandning. En dag var det stor panik på farmen för att det spåddes om regn, vilket är hyfsat osannolikt, men om det kommer regn på druvorna som ska torkas så förlorar de sin saftighet och sötma. De blir då värdelösa. Men lugn i stormen, regnet kom inte.

Lina och Carro jobbade på en annan farm än jag och Elli.
De gjorde typ exakt samma jobb.

Rödbränd och lortig som en gris var man när man kom från jobbet.

Det fanns fortfarande inget att göra när man kom tillbaka till hostlet varje dag, så visst blev det ännu mer kortspelande.

Efter en veckas hårt jobb med risig lön bestämde jag och Elli att vi skulle åka tillbaka till härliga Melbourne och umgås med människor istället för skalbaggar och spindlar. Så tanken på att tjäna pengar och hälsosammare livsstil fick i princip slänga sig i väggen. Men den lilla orten Merbein utanför Mildura kommer föralltid ha en plats i våra hjärtan. Det var verkligen en rolig upplevelse och en erfarenhet, och människorna vi mötte har givit oss många glada minnen.

Lina och Carro stannade jobbade kvar ytterligare två veckor på farmen.

Pinguin Parade på Philip Island och Australia Day

Pinguin parade
En dag tog alla vi svenska tjejor (Jag, Elli, Carro, Lina, Sofie och Linn) en guidad busstur från Melbourne för att se på några små pingviner som håller till här på Australiens kust.
Själva pingvinerna kommer inte upp på land förrän vid skymning, dvs. mellan klockan 21.00 och 21.10, så på vägen till pingvin-påkikarstället stannade vi på ett par andra ställen och kollade på djur.

Till exempel en underbar liten gammaldags bondgård mitt ute i ingenstans.

Sofie hittade en trevlig tottohäst.

Linn hittade en trevlig kalv.

En gammal aussiegubbe visade oss hur man klipper får.

Vi åkte vidare till ett djurreservat där vi fick se koalor, strutsar, dingos och sånt och mata wallabys (släkting till kängurun, men asmycker mindre). Dom var hur söta som helst, som en stor kanin typ.

..Och en orm träffade vi också.

Värsta koalaaaan. Trött som ingen ann!

Dinosaurie? Kanin?

Kanske donisauriekanin, han gillade pellets iallafall...

Den här träffade vi också. Vet verkligen inte vad det är för nåt dock.

Hängrumpeklumpen har han fått heta, mellan oss som är här.

Vi kom till en utkiksplats där det fanns en gångbro så man kunde gå och kika efter pingviner som redan satt hemma i bona.

Men man såg inte så mycket av som där pluttarna, utsikten och sälarna nedanför fick stå för underhållningen än sålänge.

Men EN hittade jag nog!
Såhär sitter pingvinerna och gömmer sig när dom väl är på land.

Och tillslut fick vi se själva paraden! Dom kom struttandes upp ur vattnet i grupper på typ 10-30 stycken. Klev upp på stranden en bit, blev rädda för någon mås, KUTADE tillbaka ner i vattnet, försökte igen... tillslut hade närmare 1500 pingviner korsat stranden och gått och lagt sig i sina bon längs sluttningarna.

Australia day var den 26 februari. Det är den enda dagen på året som det är tillåtet för folk att dricka på allmän plats. Så vi gick till en park i centrala Melbourne där det spelades en massa musik och massor med människor satt och firade att Australien upptäcktes för 200 år sedan.